Välj en sida

Trailern från den makalöst välgjorda Palme-filmen får pryda vår nylanserade hemsida. Jag kommer ut i septembersöndagseftermiddagen i Malmö och är omtumlad, berörd och påmind. Tänker att den här filmen ska alla se. Alla som går i skolan nu och alla som var barn under den tiden som skildras och alla som var vuxna och med och skapade det moderna Sverige som berättas om i filmen.

Det finns hur många ingångar som helst till att jobba filmpedagogiskt med den här filmen. Det finns en massa viktiga frågor att ställa, olika perspektiv på händelser att prova och en filmmusik som bara den har sin egen dramaturgi.

En hastig tanke flyger förbi, kan unga idag fängslas av den här berättelsen på samma sätt som vi som varit med och upplevt? Det slår mig att den här filmen kanske är lika viktig för vår gemensamma moderna historieuppfattning och bild av Sverige som en rad av Andra världskriget skildringar måste ha varit för många tyskar i olika generationer.

Ändå när filmupplevelsen sjunkit in så är det det djupaste intrycket som är kvar det som Palmes yngsta son gett. Han som bara var fjorton när han pappa dog. Det är lyckligtvis inte så många barn i Sverige som växer upp med föräldrar med en politisk hotbild mot sig men i hans närvaro finns något av det samlat som gör film så oslagbart när det gäller att skapa en personlig förståelse av ett historiskt skede, en svår konflikt eller en avgörande händelse.

Välkomna tillbaka till nya filmomediepedagogik.se,
Ina och redaktionen