Välj en sida

”Vad är kvalitetsfilm?” Det var temat för de utbildningsdagar på biografen Zita i Stockholm som Föreningen Film- och mediepedagogik och Folkets Bio arrangerade den 24-25 maj 2010. Under dessa dagar deltog drygt 20 personer, de flesta var medlemmar i föreningen, men bland deltagarna fanns även andra film- och medieintresserade.

Riksföreningen Folkets Bios barnfilminköpare, Rose-Marie Strand, inledde dagarna med en föreläsning där hon diskuterade svårigheterna att köpa in och nå ut med kvalitetsfilm för barn. Hon utgick från den aktuella topplistan över de mest sedda filmerna och konstaterade att det finns ett allt större behov av att erbjuda en ökad bredd av filmer från olika kulturer och språkområden. När barnen själva får välja så väljer de i första hand amerikanska mainstream-filmer. Här spelar det filmpedagogiska arbetet i skola och på fritid en viktig roll för att förmedla en bredare repertoar av filmupplevelser. Även om en stor del av filmutbudet finns tillgängligt på dvd så måste ibland de unga göras uppmärksamma på det utbud som faktiskt finns.

Rose-Marie

Filmpedagogerna Clara Sjöborg och Anna Söderberg, verksamma vid Folkets Bio i Stockholm, inbjöd sedan till ett samtal om kvalitetsfilm och filmpedagogik. De citerade den kvalitetsdefinition som lanserats av Svenska Filminstitutets grundare Harry Schein i 1963-års filmavtal. Där definieras en films kvalitet utifrån dessa aspekter: en förnyelse av filmens uttrycksmedel och formspråk, angelägenhetsgraden i filmens ärende, intensiteten eller fräschören i dess verklighetsuppfattning eller samhällskritik, graden av psykologisk insikt och andlig nivå, lekfull fantasi eller visionär styrka, episka, dramatiska eller lyriska värden samt den tekniska skickligheten och övriga artistiska komponenter i filmen.

Lasse Svanberg, redaktör för tidskriften Teknik & Människa, har lanserat en något kortare kvalitetsdefinition: ”En kvalitetsfilm är en berättarmässigt generös film som är gjord i ett hederligt syfte och med gott tekniskt handlag.”

Filmprofessor Leif Furhammar har i utredningen ”Bidrag till fri svensk tv-produktion” (SOU 1997:172) ägnat ett par sidor åt att reda ut frågan om vad som kan anses vara kvalitet i tv-bolagens utbud. Under rubriken ”En fråga om kvalitet” pekar han på att den kommersiella medieindustrin definierar kvalitet utifrån en produktions försäljningsvärde, medan public service-bolagen ofta intar en annan hållning, även om det även för public service blivit allt viktigare med höga publiksiffror. Leif Furhammar vill inte ge sig in i en diskussion om ”konst” eller ”smak”, eftersom han anser att det är klassrelaterade begrepp som måste kunna ifrågasättas och utmanas.

Leif Furhammar talar i sin definition om att ett kvalitativt tv-utbud bör rymma ett rimligt mått av formell och/eller innehållslig originalitet, integritet (det vill säga: äga ett rimligt mått av moralisk självständighet), ett beräknat överlevnadsvärde utöver dagsaktualitetens, något att berätta eller förmedla som är av upplevelseintresse för en i sammanhanget rimligt stor publik samt en fungerande form. Leif Furhammar menar att kvalitativa tv-program inte får bidra till att fördomar sprids eller motverka demokratins grundvärden.

Utifrån dessa citat ledde Clara Sjöborg och Anna Söderberg ett intressant samtal som ställde frågan om kvalitet på sin spets. Diskussionen berikades av en rad utmanande filmexempel, allt ifrån ”Den andalusiska hunden” (klassisk konstfilm från 1929 av konstnären Salvador Dalí och regissören Luis Buñuel, skapad i syfte att chockera) till ”Motorsågsmassakern” (klassisk, kontroversiell skräckfilm från 1974 av Tobe Hooper, även den skapad i syfte att chockera, men upphöjd till konstfilm sedan den inlemmats i samlingarna på Museum of Modern Art i New York). Clara Sjöborg och Anna Söderberg redogjorde för Folkets Bios erfarenheter av att distribuera art-house-film och parallellt arrangera föreläsningar för elever och lärare om populärfilmens uttrycksmedel där de i hög grad bejakar den unga publikens filmpreferenser. Utifrån ett pedagogiskt perspektiv kan den mest triviala film- eller medieproduktion ligga till grund för en kvalitativ upplevelse och djupt kunskapsbärande samtal.

samkväm3

Mediepedagogen Helen Egardt presenterade projektet ”Myter förr och nu” som våren 2009 genomförts vid fem gymnasieskolor i Stockholms län. Projektet finansierades av Statens kulturråd (som ville stödja ett läsfrämjande projekt) och Framtidens kultur (som ville stödja ett nyskapande projekt). Helen Egardts roll var att ge stöd och inspiration till den grupp lärare som sedan genomförde projektet tillsammans med sina elevgrupper. Projektet utgick från fem myter som eleverna läste i originalversion, men i svensk översättning. Elevernas uppgift var att undersöka hur dessa myter återspeglas i vår tid genom att finna moderna jämförelsepunkter i reklam och film. De fem texter eleverna arbetade med var myterna om Inanna, Ikaros, Narkissos, Eros och Psyche samt Balders död. Den avslutande uppgiften var att eleverna själva skulle tolka någon av myterna i en egen filmproduktion. Helen Egardt avslutade sin presentation med att visa en hejdlöst rolig film om en modern Narkissos-spegel, som eleverna valt att presentera i form av ett tv-shop-inslag. Projektet blev mycket framgångsrikt och lärarna vid tre av de deltagande skolorna har under läsåret 2009-2010 introducerat projektet för nya elevgrupper.

Helen Egardt_redigerad-1

På kvällen ingick ett besök på Bergsunds Strand 39 där FilmCentrum var värd för ett informellt möte där de olika organisationerna som delar lokal på denna adress presenterade sig. Förutom FilmCentrum så berättade följande organisationer om sin verksamhet: Antirasistiska Filmdagar, CinemAfrica, Film Stockholm, FilmCentrum Stockholm, Riksföreningen Folkets Bio, Tempo Dokumentärfilmfestival och Tidskriften Film & TV.

samkväm2

Kvällen avslutades på Biografen Rio på Hornstullsstrand 3 där Samir Eriksson, teknisk samordnare, och Finn Ericson, evenemangsansvarig, berättade om den nyligen återinvigda biografen och dess unika profil. Biografen har existerat sedan 1943. År 1973 bytte biografen ägare och döptes om till Kvartersbion. Sedan den 1 juni 2008 drivs biografen av Riksorganisationen Folkets Hus och Parker som omskapat biografen till en levande kulturarena med bland annat filmcafé, filmfrukostar, liveoperor, kvalitetsfilm, 3D-bio och filmklubbar. I samband med besöket på Biografen Rio gavs möjlighet att se den aktuella dokumentärfilmen ”Den nya tiden” där Peter Magnusson följer ett antal personer i dagens Sverige, som lever sida vid sida, men ändå i helt olika världar.

Under utbildningsdagarna visades också Stefan Jarls senaste dokumentärfilm ”Underkastelsen” där han frågar hur långt vi är beredda att underkasta oss tusentals oberäkneliga kemikalier – i mat, förpackningar, bekämpningsmedel, livsmiljö – för att få ett bekvämare liv. Stefan Jarl låter i filmen undersöka de gifter som finns i hans eget blod och söker sedan upp 23 forskare och experter som kommenterar den rådande situationen och den framtida utvecklingen. Filmpedagogerna Clara Sjöborg och Anna Söderberg följde upp filmvisningen genom att tillsammans med deltagarna göra en närläsning och en fördjupad analys av filmens visuella form, dramaturgiska upplägg och Stefan Jarls retoriska berättargrepp. Filmen har blivit kontroversiell inom Folkets Bio-rörelsen sedan Stefan Jarl i intervjuer sagt att han inte tycker att filmen ska visas för barn- och ungdomar samtidigt som många lärare och skolor har hört av sig och beställt skolbiovisningar av filmen. ”Det är vi i den äldre generationen som måste städa upp. Det är politikernas sak. Man kan inte göra kommande generationer förtvivlade över ett arv de har fått av oss”, förklarade Stefan Jarl i en intervju i DN den 20 april 2010.

I en serie korta presentationer delade några av föreningens medlemmar med sig av reflektioner och information kring aktuella frågor. Klas Viklund sammanfattade hur film- och mediefrågorna behandlats i förslaget till nya kursplaner för grundskolan som Skolverket lämnat till regeringen den 30 mars 2010. Monika Wigren-Blomquist presenterade hur ett antal skolor i Gotlands kommun under hösten 2010 kommer att testa ett undervisningsupplägg, kallat ”Som Bergman”, som utgår från Ingmar Bergmans konstnärskap. Fredrik Nordbladh redogjorde för de strategier och projekt som Film Stockholm utvecklat för sitt arbete i länets 26 kommuner. Kjerstin Persdotter gav en lägesrapport vad gäller planeringen av konferensen World Summit on Media for Children and Youth som äger rum i Karlstad den 14-18 juni 2010.

Jolanta Wadensjö informerade om det pågående projektet ”Vadå, normal?” som genomförs i anslutning till utställningen ”(O)mänskligt – en utställning om skelettsamlare, rasbiologer och normer” på Forum för levande historia. Utställningen visas på Forum för levande historia och Etnografiska museet i Stockholm året ut, därefter kommer utställningen att turnera i landet fram till 2013. Under läsåret 2010-2011 kommer ett tiotal skolor runt om i landet att arbeta med filmproduktioner i anslutning till detta tema. Sex av föreningens medlemsorganisationer medverkar på ett eller annat sätt i projektet: Film Stockholm. Kulturskolan Stockholm, Film i Västernorrland, Film i Västerbotten, GR Utbildning, Filmpool Jämtland samt ett antal andra regionala aktörer.

kjerstin

victor

I samband med utbildningsdagarna ledde föreningens ordförande Jolanta Wadensjö ett öppet samtal om aktuella föreningsfrågor och föreningens fortsatta inriktning. Jolanta Wadensjö inledde med att redogöra för utfallet den enkät som genomförts bland medlemmarna under 2009. På frågan om vad medlemmarna ansåg vara föreningens främsta mål fanns i enkäten ett brett spektrum av svar:

  • erbjuda inspiration och stöd för varandra i form av erfarenhetsutbyte och mötesplatser
  • informera och sprida kunskap om film- och mediepedagogisk verksamhet
  • förbättra skolors undervisning vad gäller filmpedagogisk verksamhet
  • bedriva opinionsbildande verksamhet arrangera fortbildning för medlemmar
  • samla och sprida information, tips och kunskap; utgöra en brygga mellan utbildningssektorn och filmbranschen
  • organisera och genomföra olika projekt regionalt och nationellt
  • fungera som komplement till existerande organisationer; bedriva omvärldsbevakning
  • utveckla och fördjupa kopplingar till forskning inom det film- och mediepedagogiska området.

Det är idag uppenbart att föreningen utvecklats, från att ha varit en ekonomisk samarbetsorganisation för en filmpedagogisk webbplats, till ett erbjuda individuella medlemmar ett nationellt nätverk för kontakt och kompetensutveckling. Föreningen har för närvarande 20 institutionella medlemmar (som betalar 5000 kr per år) och 23 individuella medlemmar (som betalar 200 kr per år). Möjligheten att bredda medlemsunderlaget genom att samtliga institutionella medlemmar värvar 25 individuella medlemmar var ur de befintliga regionala nätverk som finns diskuterades. Tonvikten ska i så fall ligga på att erbjuda de individuella medlemmarna (och deras arbetsgivare) tillgång till ett professionellt, nationellt nätverk.

Det är idag uppenbart att föreningen utvecklats, från att ha varit en ekonomisk samarbetsorganisation för en filmpedagogisk webbplats, till ett erbjuda individuella medlemmar ett nationellt nätverk för kontakt och kompetensutveckling. Föreningen har för närvarande 20 institutionella medlemmar (som betalar 5000 kr per år) och 23 individuella medlemmar (som betalar 200 kr per år). Möjligheten att bredda medlemsunderlaget genom att samtliga institutionella medlemmar värvar 25 individuella medlemmar var ur de befintliga regionala nätverk som finns diskuterades. Tonvikten ska i så fall ligga på att erbjuda de individuella medlemmarna (och deras arbetsgivare) tillgång till ett professionellt, nationellt nätverk.

husmor

Utbildningsdagarna avslutades med ett studiebesök på Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier på Karlavägen 98 där Ann-Charlotte Gyllner-Noonan presenterade vad som finns i samlingarna, hur man söker information och vilka villkor som gäller för att kunna ta del av materialet. Kungliga bibliotekets avdelning för audiovisuella medier är Sveriges nationalarkiv för inspelat ljud och rörliga bilder. Samlingarna omfattar drygt sju miljoner inspelade timmar. Här finns tv- och radioprogram, biografvisad film, videor, skivor och multimedier och det mesta är sökbart i Svensk mediedatabas, SMDB. Ann-Charlotte Gyllner-Noonan illustrerade sin presentation med att visa utdrag ur de så kallade Husmorsfilmer som producerades under åren 1942 till 1975. De visades på biograf och var den tidens motsvarighet till våra dagars tv-shop. Ur dagens perspektiv är det lätt att se hur filmerna över tid utgör en berättelse om hur allt fler yrkesarbetande kvinnorna kan förenkla hushållsarbetet. När filmerna en gång gjordes och visades betraktades de som triviala reklamfilmer eller demonstrationsfilmer för olika hushållsmaskiner eller vardagsprodukter till hemmet. Idag utgör de ett högkvalitativt material i form av ett titthål in till de ideal och värderingar som präglade ett historiskt förflutet.

Husmorsfilmerna blev en rolig och tankeväckande avslutning på dessa båda utbildningsdagar om kvalitet och rörliga bilder. Alla filmiska uttryck kan ha sin speciella kvalitet.

Redaktionsgäst: Klas Viklund