Välj en sida

Bibliotekarien släcker ner det stängda biblioteket, någon annan mörkläggning behövs inte denna mörka decembermorgon. Jag kopplar ihop dator, högtalare och projektor och sätter upp duken. Så hör vi röster från entrén, ett tiotal barn och ett par pedagoger är på väg in. Av med alla vinterkläder och till slut så sitter alla barn på kuddar på golvet i den tillfälliga biosalongen. Jag trycker på mellanslag på datorn, filmen rullar igång och vi hör Ulf Starks berättarröst:

”När Elmer skulle sova blev han en jaguar.
Det var vid niotiden och vällingen var klar.
Han hade borstat sina tänder och tittat i en bok.
Då känner Elmer plötsligt att något är på tok”.

I höstas fick jag uppdraget att skapa aktiviteter för barn och unga på Skellefteå kommuns närbibliotek, de biblioteken som tidigare kallats folkbibliotek.
För de äldre blev det filmverkstad, en öppen verksamhet där man får prova att jobba praktiskt med film och för de yngre hade jag lite idétorka kring vad jag skulle hitta på. En dag när jag satt och såg Stina Wirséns ”Vem?” med min egen dotter tänkte jag att jag skulle vilja visa den filmen på biblioteken. Jag googlade och hittade Filmcentrums minibiofilmer.

Minibio
Hos Filmcentrum finns sammanlagt 20 titlar tillgängliga som minibio. Det är ett brett utbud med både svenska och utländska filmer och de flesta baseras på barnböcker. Syftet med filmerna är att erbjuda kvalitetsfilm för tre, fyra och femåringar. Att göra det möjligt att arrangera filmvisningar anpassade för barns behov och att med samtal, lek och eget skapande utveckla barnens språkkunskaper och uttryckssätt. Till varje film finns också en filmhandledning. Filmerna kan beställas enskilt och i olika paket och man har institutionella rättigheter när man köpt dem, med vissa begränsningar. För mer information: http://riks.filmcentrum.se/minibio/

Även stadsbiblioteket i Skellefteå och kommunens bokbuss blev inblandade i projektet och de köpte in filmerna. Min och dotterns filmutbud växte hemma när det var dags att se igenom alla filmer på kvällar och helger. Jag ville se alla, hon ville se de filmer hon tyckte var bäst om och om igen. De filmer jag valde att visa för förskolorna under hösten var ovan nämnda ”Jaguaren”, Lotta Geffenblads ”Astons stenar” och ”Prick och Fläck snöar in” samt fyra filmer om ”Mullvaden” av tjecken Zdenek Miler.

Inför filmvisningarna kontaktade biblioteket de aktuella förskolorna inom området och bjöd in dem till minibiovisning. Vi har haft visningar när biblioteket är stängt för allmänheten och de tider som passat för förskolan har varit klockan 09.00 och 10.00. Gruppstorleken har varit mellan fem och femton barn samt personal. I alla bibliotek har det funnits en bra yta där det går att lyfta bort bord och sätta upp en filmduk om det inte redan finns. Vi har tagit fasta på Filmcentrums råd att inte ha stolar och istället lagt ut kuddar eller någon skön matta på golvet.

 

När barnen är på plats har jag hållit en kort introduktion till filmen och sedan har vi haft visningen som varit cirka 15-20 minuter lång. Efter visningen har vi pratat lite om filmen och så har jag frågat barnen om de vill rita något som de kommer ihåg från filmen: Karaktärer, något roligt eller något spännande. Det har fungerat bra med de lite äldre barnen att tänka tillbaka på filmen och prata om den medan de yngre ofta associerat fritt från sina liv vilket kan vara gott nog. Personalen har fått en filmhandledning, hämtad på Filmcentrums hemsida, samt möjlighet att låna ett exemplar av boken filmen är baserad på. Den avslutande delen, reflektionen och det egna skapandet, är något jag har tänkt att utveckla. Kanske att man tittar på filmen och sedan vid ett annat tillfälle träffar barnen på deras förskola där man fortsätter att jobba med filmen genom eget skapande.

Bibliotekarien tänder lamporna och barnen går för att klä på sig. På golvet ligger sittkuddar, papper och pennor i en enda röra. Jag packar ihop grejerna i en kartong och ställer tillbaka möblerna så att det liknar ett bibliotek igen. Magin i biomörkret är borta men den kan lätt återuppstå igen varsomhelst tack vare barnen och minibiofilmerna.

Text och bild: Claes Rönnkvist, mediepedagog i Skellefteå kommun.